Tänk att man är 30
Jag hade inge lärdomar eller mogenhet i mig.
Jag levde på gränsen som jag så fint sa då. Jag söp hela tiden jag hade självskade beteende och jag helt ärligt sket i vad som kunde hänt mig.
Idag 10 år senare står jag full med lärdomar av mina misstag jag gjort under åren. Saker jag självklart ångrar men saker jag aldrig skulle gjort ogjort. Jag kan kolla tillbaka här på bloggen och faktikts se vilken sjukt förändring jag gjort. Hur depremerad jag var då i början när jag startade denna blogg tills idag må så bra. Även om vissa beslut jag gjort kanske var sjukt dumma omgona så har jag lärt mig extremt mycket av det.
Slagits fram och tillbaka hoppat till att må skit till att må bra till attt må skit. En ända berg&dalbana, kan man lungt säga.
Många har följt mig genom åren vissa som aldrig sagt sitt namn vissa som sagt vilka dom är. Vissa har lagt otroligt dumma ofattbara kommentarer som ibland sårat mig otroligt mycket. Men samtidigt har ni läsare hjälpt mig någon enormt också både på gott och ont.
Utan min blogg hade jag nog aldrig tagit mig igenom mina år, den har verkligen hjälp mig igenom dom tungaste tiderna åren.
Jag är så glad att jag aldrig slutade kämpa, att jag aldrig gav upp om mig själv.
För i slutändan är det mig själv jag ska tacka för, det är ingen annan som kan göra det åt dig. Ni kan stötta mig det är JAG som ger slutresultatet i mitt mående.
Det bästa med min blogg är att jag kan titta tillbaka och påminna mig själv om hur mycket jag kämpat vad jag gått igenom och finna styrka i det, när det ibland blir lite jobbigt. Sen också finns det otroligt mycket fina minnen här att hämta/läsa om.
Jag är riktigt nöjd över att jag tog tag i att blogga när jag mådde som jag mådde.
Ibland måste man bara ha en hjälpande hand för att komma på rätt spår, hur många år den en kan ta så var det värt allt dess skrivande.
Tack bloggen, och mina läsare. Jag kommer nog aldrig sluta blogga den är ju ändå en del av mitt liv :)
