stockholm - lägenhetsvisningar.
Jag fick en kommentar att jag inte uppskattar mina adoptivföräldrar. Jag tycker att först om du har så starka åsikter att du kan sluta skriva anonymt och säga vem du är för tydligen verkat du veta precis hur jag känner och lever mitt liv :)
I denna blogg skriver jag allt som tynger mig och då blir det mest ångestfyllda saker då de hjälper mig att hålla mig vid liv. Det är inte ofta jag skriver nåt posetivt här.
Varför jag har denna blogg är mycket för att hjälpa mig själv till att inte göra nåt dumt att skriva av mig, och jag vet att det fanns en risk att få elaka påhoppade kommenterar men det finns ju gränser hur man uttrycker sig och PÅSTÅR hur jag lever mitt liv. De är skillnad att fråga än att påstå saker. Så till nästa gång kan du istället fråga mig hur jag tänker angående på det jag skriver så förklarar jag mig gärna. Men sluta med dina påhopp och lägg ner attityden du vinner ingenting på det och jag skulle inte sitta och påstå saker om dig hit och dit utan fakta.
Jag älskar mina föräldrar mer en allt, och om de inte var för dom hade jag inte varit vid liv idag.
Men för de betyder det inte att det jag varit med om när jag var lite lagar allt för att jag fått ett bra hem underbar familj. Det kommer alltid finnas ett djupt sår inom mig och tro mig jag och min psykolog har jobbat med det.
När kan föds så är dom första åren så viktiga för bäbisen för att få känna sig trygg och älskad. Jag förlorade 3 år utan kärlek utan att någon brydde sig.
Om vi säger såhär, och det är psykoliskt bevisat så du kan gå in och läsa tycker jag innan du uttalar dig.
När bäbisar skriker så ska mamman i mitt läge finnas där för att trösta dig där får du lära dig hur trygghet känns. När du är rädd ska du kunna gå till din mamma då lär du dig att inte vara lika rädd. När du är arg ska du kunna bli tröstat för då lär du dig den känslan hur man ska hantera den. När du känner dig ensam ska mamma kunna finnas där och krama dig.
Det där fick aldrig jag, och det är varför jag är förvirrad rädd har en sån grov separationsångest och vet inte hur jag ska hantera känslor. För mamma lärde mig aldrig det. Så nu vet du, sen kan du läsa mer på Google om du vill.
Iallafall :) nu är jag på väg till stockholm och ska på 3 lägenhetsvisningar idag och en imorgon.
Ska möta upp benji min bästa vän på centralen. Sen kommer mina föräldrar och plockar upp oss för att åka mot första visningen som är i Hässelby strand.
Så önska mig lycka till ha de bäst :)