Heeeej tillbaka...
Heeey var länge sen. Har inte orkar skriva eller brytt mig om bloggen på ett tag..
Nu ska vi se vad som hänt????
Ja det har löst sig mellan mig och Tina på så väl att vi är tillsammans igen. Dock bor vi inte tillsammans och kommer inte göra det på ett tag. Vi känner att det är en risk att bo tillsammans med tanke på allt som hänt dom senaste två månaderna.
Och jag är absolut inte redo att flytta ihop igen.. Det är tungt efter allt som hänt och jag försöker bearbeta det så gått jag kan. Det är inte lätt för någon av oss att se bårtom det som hänt, det kommer alltid finnas med oss och vi måste bara vara starka tillsammans och påminna varandra om hur vi egentligen är tillsammans. Hur starka vi är tillsammans och hur mycket vi tycker om varandra, för annars kommer detta aldrig funka.
Men jag tror på oss och jag älskar Tina så mycket och alltid gjort. Från första gången jag träffade henne har hon alltid varit speciell för mig. Hon har alltid sätt saker i mig som ingen annan gjort tidigare, och alltid funnits där för mig i alla lägen. Hon har fått mig att skratta när jag är nere och hon får mig att känna lycka på ett sätt jag aldrig tidigare kännt.
Den månaden jag var utan henne var den värsta månaden i mitt liv och jag trodde jag skulle gå sönder som människa men på nått sätt klarade jag mig ut från det värsta tankarna därav, att ta mitt liv. Men jag stanna kvar på jorden och faktiskt kämpade på och nu idag är vi tillsammans igen och jag kan faktiskt inte tacka mig själv mer än att klappa mig själv på axen och säga "jag fixade det"...
Jag var verkligen på mörka ställen och jag kände bara att jag ville lämna denna planet och aldrig mer vakna. Men på nått sätt så lyckade du finnas där även om du hade gjort de klart för mig att du inte ville vara med mig, så fanns du där i mitt hjärta och stoppade mig till att göra något dumt.
Så många ggr jag ville springa till tåg stationen och hoppa men när jag tänkte tillbaka på oss så fick det mig att stanna upp tänka om.
Många nätter jag låg och skrek av sorg men ändå så var jag stark nog att inse att det kommer läsa sig på nått sätt.
Nu sitter jag är vid datron och kan titta bakom mig och där sitter du i soffan och jag små ler när jag skriver detta på grund av att för några månader sen trodde jag aldrig att detta skulle hända.
Men det finns visst mirakel och gud som hjälper än. Ja jag tror på gud i vissa lägen och det behöver jag inte förklara mig om till vrf.
Så vad ska jag göra idag? Jo jag sitter och väntar på att Tina ska sminka klart sig och dircker lite ÖL. Får se vad kvällen har att bjuda på men det är otroligt fint väder och vi ska förmodligen till stan och ha det trevligt.
Nu ska jag ta ta en cigg, puss och kram :D
