hahah jag orkar inte...

Alltså jag bara skrattar åt hela mitt liv just nu. När jag pratar med någon och dom frågar skrattar jag under hela samtalet. Typiskt såna täcken av att man inte kan hantera allt. 
Ber till och med om ursäkt för att jag skrattar för jag vet inte hur jag ska hantera allt. 

Gick en promenad igår och kände hur blåsten tog tag i mig jag kollade upp mot himlen och började tänka på dig farmor. Jäklar vad jag saknar dig tänk om du kunde varit här så kunde jag få ligga i ditt knä så som när jag var liten och bara få vara. Varför skulle du lämna mig så tidigt hann aldrig uppleva allt jag ville med dig. Går inte en dag utan att jag tänker på dig. Du var verkligen min bästa vän du fanns alltid där. Livet ger livet tar ifrån också. 

Tänk om jag bara kunde åka upp till himmelen en gång och få krama dig och sen åka ner igen. Jag vill berätta allt för dig och hur mycket jag åstakommit i livet. Men vem vet du kanske tittar ner på mig och vakar över mig. 
Min älskade Liljan Johansson du kommer alltid förbli min vackraste ängel.